uglybear

Festival. Något jag aldrig varit med om. Nu har jag ett mål för sommaren: Hultsfred. Av en anledning: King of Leon.

Det känns väldigt konstigt för jag har aldrig varit mycket för att ha ett favoritartist eller band eller så. Men just det här bandet är lite speciellt på något sätt. Kanske är det för att jag tycker att de har fler en ett par låtar som är bra. Och för att alla låtar väcker starka känslor hos mig.

Nu ska jag i alla fall sätta mig och titta på någon film, och försöka sova lite. Kanske kommer och skriver något mer sedan.

Det finns många dagar som denna, dagar då jag vet att jag borde plugga. Jag borde röra på mig mer. Jag borde kanske städa mitt rum. Jag borde inte tänka att jag borde göra alla dessa saker.

Det är en dag som inte utmärker sig särskilt mycket.

Förutom snön. Det har snöat hela dagen. Och jag kan känna hur alla omkring mig suckar, och känner att kan det inte snälla sluta snöa! Och så känner väl jag också, lite grann. Men så ser jag ju snön. Och så känner jag äääh! Vem bryr sig?! Det är ju så underbart! Så otroligt vackert, vem kan inte gilla snö?

Jag ska spendera resten av min kväll med dålig musik, tv:n och försöka gå på det där himla löpbandet som hånar mig i vardagsrummet. Haha, just det jag ska väl läsa psykologi också, Maslow! Jag vet vad ni alla tänker! Maslow <3 Men hands off! He's all mine tonight!

Det är tisdag, och studiedag för mig. Vad har jag gjort idag då? Inget av värde i alla fall. Jag har börjat skriva upp vad jag behöver göra till skolan, t.ex. imorgon är det muntlig redovisning i spanska och på torsdag prov i psykologi. Och jag har faktiskt plockat fram allt jag behöver för att kunna plugga spanska. Men vad jag gör jag då? Jo, jag sitter med spotify och internet. Eller så sitter jag helt enkelt och bara tittar ut, ser hur snön sakta ramlar ner från himlen och funderar. Min favoritsyssla, fundera.

Men snö! Finns det något mer avslappande än att se snön? Jag tror inte det. Snön kan inte göra någon illa, kan inte göra mig illa. Sedan tycker jag inte om när det är slask, men det är värmens fel, och inte snöns. När det snöar fylls jag automatiskt med lugn och på något konstigt sätt så läggs en tystnad kring mig.

Kommer ihåg sportlovet i åttan, när jag var hos morfar. Vi var ute och åkte långfärdsskidor, dock inte särskilt långt. Ner till någon åker, där jag bara slängde mig i snön för att det är tråkigt att åka skidor. Det var så tyst. Jag kunde höra snöflingorna landa på min jacka, och smälta. Det var så fantastiskt, jag älskar tystnaden även om jag också älskar att höra min egen röst, oavbrutet, när som helst.

Nu ska jag försöka skriva lite annat, och sedan komma igång med spanskan, jag vill ju inte faila för att jag helt enkelt inte orkade plugga på en studiedag. Tänkte säga att jag ju inte ens har något bättre för mig, men så tittade jag ut igen. Snö är faktiskt väldigt underskattat. Och jag sitter hellre och tittar ut i timmar än att läsa spanska i några minuter.

Det är en ganska lugn fredag, jag har redan hunnit vara inne i stan och pluggat. Jag fortsätter min dag med att spendera tid med min kusin. Antagligen blir det ligga som invalida på soffan och kolla på film. Vilket ju passar perfekt. Vi är ju alla lite invalida ibland, varför låtsas som nåt annat?!



Den här låten förföljer mig, och jag bara lyssnar på den om och om igen. Och jag har börjat verkligen älska den! Dessutom, vem visste att Kevin Bacon kan sjunga någorlunda, jag skulle ju inte direkt påstå att han sjunger som någon gud, haha!

Nu är jag väldigt exhalterad, när jag började skriva inlägget kände jag mig så trött och hängig, och ville helst bara gå och lägga mig i ett hörn under ett täcke. Men nu känner jag mig väldigt pigg och glad istället.

Bara skriva ett psykologiarbete, sen är det helg!! Sen kan jag faktiskt börja min helg! Det ironiska är bara att jag är ledig varenda eviga fredag, och hela tiden har jag haft som en långhelg. Men nu har jag börjat plugga på mina fredagar (vilket är den egentliga anledningen till att vi är lediga). Men nu har jag försökt bli en duktig person, ta hand om mina betyg och bli något liksom.

Livet är dock fantastiskt! Plugga, plugga och plugga! Vad mer kan man begära?! Haha!

Nä men skämt åsido, så är det faktiskt fantastiskt. Det känns skönt ändå att plugga, att få något gjort liksom. Som att jag är duktig och inte bara ligger och maskar omkring. Nu ska jag avrunda det här inlägget, innan det blir en uppsats på 17000 tecken!

PUNKT SLUT

Men jag vet också att det är jag som är fånig och tramsig. Måste bli bättre! Tänka annorlunda. Ta mer initiativ. Vara gladare. Livet blir ju vad man gör det till Amelie! Så nu tänker jag vara tacksam, för att jag får extra tid att plugga, städa, fixa med saker. Det finns ju tusen saker jag kan göra! Jag kan läsa en bok, som jag ändå måste läsa, lika bra att läsa den nu innan jag får riktig ångest över det. Jag kan utöka mitt collage på mina garderobsdörrar. Sitta och skriva. Lyssna på musik. Sy någonting. Alla möjligheter är öppna. Bara att välja.

Mathilda, du tyckte ju att jag skulle skriva en drömdagbok. Jag kanske inte kommer skriva något varje dag. För jag drömmer faktiskt inte roliga saker varje natt. Men vissa nätter drömmar jag flera udda saker. Så det kanske kompenserar?

Nu ska jag i alla fall försöka skriva om det jag drömde i natt.

Jag började läsa en bok igår innan jag gick och la mig, en bok om en tjej från Bangladesh som blir bortgift med en man som är ca 40, hon är 18. Han är inte världens trevligaste man eller så, men hon har fått ett fint hem, även om hon fick flytta från Bangladesh ända till London. Hon har alla saker man kan begära i hemmet men hon är ensam.
Jag skriver det här för att det visar väldigt fint hur vissa av mina drömmar uppstår.

Jag drömde att jag var gift med en man, en äldre man som inte var jättetrevlig. Vilket verkar helt taget från boken. Men i drömmen så var det ganska stor fokus på kläder, för jag skulle leta efter något att ta på mig. De enda kläder som fanns var typ miniklänningar för en kvinna som borde se ut som en kvinna med kraftig benstomme, lite som en jättekvinna. Fast ändå vanlig. Det jag insåg var att jag såg ut så. Att det var kläder i den storleken jag behövde. Men jag tyckte att det var konstigt att att det hängde kläder på en lång rad, och det var bara minimala klänningar övertäckt med paljetter...

I min nästa dröm var det väldigt dimmigt och mitt plan hade precis landat, men det var också det sista planet som lyckades landa ordentligt. Det kom ett plan precis efter mitt som kraschade. Det kändes som Grekland, och jag var uppe på ett berg. Det var jättevackert och jag var precis vid en restaurang.
Sedan gick jag in i en byggnad där min pojkvän, jag får en känsla av att han spelade hockey, satt och några av våra gemensamma vänner. En av hans vänner satt och såg helt förkrossad ut. Min pojkvän började iaf prata om först en film som jag hade sett precis. Och sedan frågade han vilka som såg Mystic River i helgen, och jag var tydligen den enda som hade gjort det. Jag sa något till honom om att om vi ändå båda ser en film, så borde vi ju se den tillsammans!
Den förkrossade vännen började typ gråta. Jag förstod inte riktigt varför. Jag tror att vännen typ kände det som att jag tog hans vän ifrån honom. Så jag mumlade några saker och smet ut ur rummet. Gick in i ett rum bredvid där alla mina kläder var. Hittade massa gamla fina tröjor, och en klänning som jag nyligen hade hittat någonstans. Och så tittade jag på de kläder som jag precis hade köpt. Så där satt jag och funderade på vilka kläder jag skulle ha på mig i skolan, och tänkte först ta en jättefin gammal klänning, men tänkte sedan att jag skulle ta min nya marinblåa kjol, med svart linning. Den var så fin.

När jag vaknade blev jag ledsen, för jag insåg att jag ju inte har alla de kläder som jag drömde om. Jag blev även upprörd för att mamma satt på radion så att jag inte kunde fortsätta drömma. Men så märkte jag också att jag fick ett sms och att klockan var 12. Då fick jag istället panik över att jag inte klev upp tidigare! Jag måste ju vända tillbaka dygnet nu när det snart är skola... Det blir ett problem för framtiden.