uglybear

Det är tisdag, och studiedag för mig. Vad har jag gjort idag då? Inget av värde i alla fall. Jag har börjat skriva upp vad jag behöver göra till skolan, t.ex. imorgon är det muntlig redovisning i spanska och på torsdag prov i psykologi. Och jag har faktiskt plockat fram allt jag behöver för att kunna plugga spanska. Men vad jag gör jag då? Jo, jag sitter med spotify och internet. Eller så sitter jag helt enkelt och bara tittar ut, ser hur snön sakta ramlar ner från himlen och funderar. Min favoritsyssla, fundera.

Men snö! Finns det något mer avslappande än att se snön? Jag tror inte det. Snön kan inte göra någon illa, kan inte göra mig illa. Sedan tycker jag inte om när det är slask, men det är värmens fel, och inte snöns. När det snöar fylls jag automatiskt med lugn och på något konstigt sätt så läggs en tystnad kring mig.

Kommer ihåg sportlovet i åttan, när jag var hos morfar. Vi var ute och åkte långfärdsskidor, dock inte särskilt långt. Ner till någon åker, där jag bara slängde mig i snön för att det är tråkigt att åka skidor. Det var så tyst. Jag kunde höra snöflingorna landa på min jacka, och smälta. Det var så fantastiskt, jag älskar tystnaden även om jag också älskar att höra min egen röst, oavbrutet, när som helst.

Nu ska jag försöka skriva lite annat, och sedan komma igång med spanskan, jag vill ju inte faila för att jag helt enkelt inte orkade plugga på en studiedag. Tänkte säga att jag ju inte ens har något bättre för mig, men så tittade jag ut igen. Snö är faktiskt väldigt underskattat. Och jag sitter hellre och tittar ut i timmar än att läsa spanska i några minuter.