Ars amandi
Är det något som jag har riktigt svårt för så är det förändringar. Det finns egentligen ingen direkt anledning. Jag tycker väl helt enkelt om sådant som jag är van vid. Jag vill känna att jag har kontroll över alla situationer jag hamnar i. T.ex. om jag träffar någon på stan som jag känner, eller rättare om någon hälsar på mig, för det första så hör jag oftast inte att de ropar mitt namn i början, men framförallt blir jag som ett rådjur i strålkastaren. Jag blir chockad och förvirrad, och innan jag har hunnit fatta vad som händer så har personen försvunnit och jag känner mig lika chockad och förvånad i minst fem minuter till. Det blir helt annorlunda om jag ser någon på stan som jag hjälsar på, för då behärskar jag situationen.
Jag vet att jag typ är kontrollberoende. Det blir som en undermedveten besatthet. Allt främmande blir obehagligt, läskigt och allmänt jobbigt. Om inte livet ständigt förändrades för alla, om jag inte var tvungen att ändra på saker i mitt liv, skulle jag nog fortfarande vara samma person som jag var när jag gick i femman, jag skulle träffa samma människor och bo på samma ställe. Framförallt så skulle jag leva ett extremt tråkigt liv, och inte lära mig något alls eller växa som person.
Det är verkligen inte såhär jag vill att mitt liv ska se ut, jag vill inte leva i en liten fyrkant, jag vill leva utanför den.
Jag vill vakna varje morgon och känna mig energisk och glad, lycklig. För det mesta känns det mest som att jag är känslomässigt handikappad, jag orkar bara inte känna något. Ibland kan jag känna lycka, men inte tillräckligt ofta.
Det är inte så att jag är självmordsbenägen eller något, det är bara så att jag vill ha mer i mitt liv, jag vill känna mer, leva mer. Jag vill hellre leva på riktigt en dag, än att leva ett mediokert liv tills jag blir 100 år gammal.
Min livsuppgift nu ska nog vara "ars amandi" - "konsten att älska"
Jag ska lära mig att älska fullt och helt. Älska utan att behöva bli älskad, älska villkorslöst. Älska allt och alla, för den de är, för allt de är och för vad de gör.
Med all min kärlek, Ciao
Jag vet att jag typ är kontrollberoende. Det blir som en undermedveten besatthet. Allt främmande blir obehagligt, läskigt och allmänt jobbigt. Om inte livet ständigt förändrades för alla, om jag inte var tvungen att ändra på saker i mitt liv, skulle jag nog fortfarande vara samma person som jag var när jag gick i femman, jag skulle träffa samma människor och bo på samma ställe. Framförallt så skulle jag leva ett extremt tråkigt liv, och inte lära mig något alls eller växa som person.
Det är verkligen inte såhär jag vill att mitt liv ska se ut, jag vill inte leva i en liten fyrkant, jag vill leva utanför den.
Jag vill vakna varje morgon och känna mig energisk och glad, lycklig. För det mesta känns det mest som att jag är känslomässigt handikappad, jag orkar bara inte känna något. Ibland kan jag känna lycka, men inte tillräckligt ofta.
Det är inte så att jag är självmordsbenägen eller något, det är bara så att jag vill ha mer i mitt liv, jag vill känna mer, leva mer. Jag vill hellre leva på riktigt en dag, än att leva ett mediokert liv tills jag blir 100 år gammal.
Min livsuppgift nu ska nog vara "ars amandi" - "konsten att älska"
Jag ska lära mig att älska fullt och helt. Älska utan att behöva bli älskad, älska villkorslöst. Älska allt och alla, för den de är, för allt de är och för vad de gör.
Med all min kärlek, Ciao
Musik
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=54344748
Jag älskar hennes musik.
Brevet till dem som aldrig kommer fram.
Varför?
Varför valde ni bort mig?
Jag vet att det inte blev som det var tänkt. Men jag är fortfarande erat barns barn. En bit av er.
När jag hör folk prata om mig, hur jag var när jag var liten så blir jag stolt. Jag kanske inte är stolt över allt jag har gjort eller tänkt. Men jag är stolt över den jag har blivit, över vem jag är, och vad jag har åstadkommit.
Det finns de som tycker synd om er för vad ni har missat. Jag kan inte tycka synd om er för det, ni gjorde ett val och det får ni leva med för resten av Era liv.
Jag önskar bara att ni hade försökt ha en kontakt med mig. Ni kunde i alla fall bara ha skickat födelsedagskort eller något, så att jag visste att ni fanns och att ni tänkte på mig.
Jag är besviken på er.
Jag har missat att ha far-föräldrar, utöver att jag har förlorat en pappa. Fredrik är min biologiska fader, men jag kommer aldrig kunna ha samma kontakt med honom som jag skulle haft om jag känt honom hela mitt liv. Jag har aldrig haft en riktig pappa. Jag kanske lägger för mycket vikt på ordet, men i alla fall.
På sätt och vis försöker jag väl ge er en möjlighet att ha en plats i mitt liv, hjärta och se en del av min själ.
Men jag vet fortfarande inte om jag kan erbjuda er det än. Jag är lättsårad och trött på att få mitt hjärta krossat, så jag tänker inte hoppas på något från er än.
Varför valde ni bort mig?
Jag vet att det inte blev som det var tänkt. Men jag är fortfarande erat barns barn. En bit av er.
När jag hör folk prata om mig, hur jag var när jag var liten så blir jag stolt. Jag kanske inte är stolt över allt jag har gjort eller tänkt. Men jag är stolt över den jag har blivit, över vem jag är, och vad jag har åstadkommit.
Det finns de som tycker synd om er för vad ni har missat. Jag kan inte tycka synd om er för det, ni gjorde ett val och det får ni leva med för resten av Era liv.
Jag önskar bara att ni hade försökt ha en kontakt med mig. Ni kunde i alla fall bara ha skickat födelsedagskort eller något, så att jag visste att ni fanns och att ni tänkte på mig.
Jag är besviken på er.
Jag har missat att ha far-föräldrar, utöver att jag har förlorat en pappa. Fredrik är min biologiska fader, men jag kommer aldrig kunna ha samma kontakt med honom som jag skulle haft om jag känt honom hela mitt liv. Jag har aldrig haft en riktig pappa. Jag kanske lägger för mycket vikt på ordet, men i alla fall.
På sätt och vis försöker jag väl ge er en möjlighet att ha en plats i mitt liv, hjärta och se en del av min själ.
Men jag vet fortfarande inte om jag kan erbjuda er det än. Jag är lättsårad och trött på att få mitt hjärta krossat, så jag tänker inte hoppas på något från er än.
Fördelar
Några fördelar med att vara ensam hemma:
Man behöver aldrig stänga toadörren, oavsett om man behöver gå på toa eller om man ska duscha.
Man kan gå omkring hyfsat lättklädd, eller t o m naken, när man har duschat eller på morgonen.
Man kan göra vad man vill, hur länge man vill. Vad man än känner för.
Jag kan verkligen inte komma på något mer nu, för att jag kan inte tänka såå bra. Men det är i alla fall några fördelar.
God natt
Man behöver aldrig stänga toadörren, oavsett om man behöver gå på toa eller om man ska duscha.
Man kan gå omkring hyfsat lättklädd, eller t o m naken, när man har duschat eller på morgonen.
Man kan göra vad man vill, hur länge man vill. Vad man än känner för.
Jag kan verkligen inte komma på något mer nu, för att jag kan inte tänka såå bra. Men det är i alla fall några fördelar.
God natt
Latin
Det är lite konstigt, jag vet att jag går i en pluggskola. Men det var först igår som det faktiskt slog mig att jag går i en pluggskola. Jag har hunnit gå i skolan sex dagar, varav två bara har varit lära-känna-dagar. Jag har redan tre läxor, bild, geografi och latin. Bild och geografi var inte så avancerat, men jag behöver skriva ut saker i båda ämnena. I latin däremot, ska jag lära mig 10 fraser utantill, fem av dem har läraren bestämt o de andra fem får vi bestämma själva.
De som jag kommer ihåg nu är:
Carpe diem
In vino veritas
Veni, vedi, vici
Amor vincit omnia
alea iacta est
Så jag kommer ihåg fem.. och två är sådana som jag har valt... Jag ska alltså kunna fem till. Hoppas att jag lär mig dem. Latin är ganska roligt att kunna, tycker jag i alla fall, så jag ångrar inte att jag valde att läsa sam/språk. Det är roligt att kunna slänga ur sig latinska fraser.
Jag har haft ont i huvudet hela dagen och är väldigt trött (jag vet det är inte sent, men orka bry sig) så jag orkar inte sitta kvar vid datorn.
Ciao
De som jag kommer ihåg nu är:
Carpe diem
In vino veritas
Veni, vedi, vici
Amor vincit omnia
alea iacta est
Så jag kommer ihåg fem.. och två är sådana som jag har valt... Jag ska alltså kunna fem till. Hoppas att jag lär mig dem. Latin är ganska roligt att kunna, tycker jag i alla fall, så jag ångrar inte att jag valde att läsa sam/språk. Det är roligt att kunna slänga ur sig latinska fraser.
Jag har haft ont i huvudet hela dagen och är väldigt trött (jag vet det är inte sent, men orka bry sig) så jag orkar inte sitta kvar vid datorn.
Ciao
All Blacks
Jag har aldrig tyckt att sport är roligt att titta på. Visst kan det vara kul att titta på fotbolls-vm när Sverige spelar, och det går riktigt bra.
Det finns en sport som jag igår insåg är jättekul att titta på (jag kom på det lite innan egentligen, men kom på det igen igår), sporten är rugby/amerikansk fotboll.
Det är så himla roligt att titta på, jag har ett favoritlag, som jag faktiskt inte har valt för att någon snygg kille hejar på det eller något i den stilen. För kom igen, vilken svensk person tittar egentligen på rugby? Laget heter All Blacks, och kommer från Nya Zeeland. Bara för att det kommer från Nya Zeeland skulle jag egentligen kunna älska laget, men det är inte därför. Det är ett grymt lag helt enkelt. Jag har fördrivit min tid både igår och idag med att titta på klipp med All Blacks på youtube. Och det enda jag kan säga om det, är att jag älskar det.
Så nu är jag frälst, med rugby som religion. Jag är väl medveten om att typ ingen delar min entusiasm över rugby, men det får väl vara okej. ; )
Ett annat tips för de som tycker om saker som händer down under (jag vet att man inte refererar down under till Nya Zeeland, men Australien ligger där i närheten.), mitt tips är bloggaren silverfisken. Som skriver på metrobloggen. Det är en mycket bra blogg och väldigt sevärd. (Han bor i Australien, men skriver på svenska.)
So... G'day mate
Det finns en sport som jag igår insåg är jättekul att titta på (jag kom på det lite innan egentligen, men kom på det igen igår), sporten är rugby/amerikansk fotboll.
Det är så himla roligt att titta på, jag har ett favoritlag, som jag faktiskt inte har valt för att någon snygg kille hejar på det eller något i den stilen. För kom igen, vilken svensk person tittar egentligen på rugby? Laget heter All Blacks, och kommer från Nya Zeeland. Bara för att det kommer från Nya Zeeland skulle jag egentligen kunna älska laget, men det är inte därför. Det är ett grymt lag helt enkelt. Jag har fördrivit min tid både igår och idag med att titta på klipp med All Blacks på youtube. Och det enda jag kan säga om det, är att jag älskar det.
Så nu är jag frälst, med rugby som religion. Jag är väl medveten om att typ ingen delar min entusiasm över rugby, men det får väl vara okej. ; )
Ett annat tips för de som tycker om saker som händer down under (jag vet att man inte refererar down under till Nya Zeeland, men Australien ligger där i närheten.), mitt tips är bloggaren silverfisken. Som skriver på metrobloggen. Det är en mycket bra blogg och väldigt sevärd. (Han bor i Australien, men skriver på svenska.)
So... G'day mate
Överskattat
Jag spenderade hela min helg med min kusin. I lördags tittade vi på The Shining och jag måste säga, att visst var den lite läskig. Men den var ju inte direkt "jag kan inte sova"-läskig. Jag förstår att mamma tyckte att den var läskig eftersom hennes pappa hade psykiska problem. Den var riktigt bra, jag tycker bara att den inte var så läskig helt enkelt.
Men efter att äntligen ha sett filmen förstår jag nu vad redrum betyder. Jag har sett en annan version av the shining, och hört massa om the shining, men jag har aldrig fattat det där med redrum. (För er som kanske inte har koll på det, så är redrum, murder baklänges, vilket mamman i filmen ser när hon tittar i en spegel...)
Min nya klass verkar vara väldigt bra, alla är schyssta och så. Men imorse när jag var där, kändes det på något sätt som att det inte riktigt var rätt. Som om jag helt enkelt inte hör hemma där. Det kändes bättre senare på dagen. Förhoppningsvis känns allt mer naturligt, imorgon och så när skolan börjar på riktigt.
8.20 matte imorgon :| jippi.... Not.
Efter att hela helgen inte ha vetat var mina hemnycklar är, och en morgon med hysteriskt letande, för att till sist åka hemmifrån och inte komma in i lägenheten sen, så hittade jag mina nycklar i min... handväska. Jag måste vara en av dom få som faktiskt lyckas, jag har t o m hållt på o plockat ur allt ur väskan, kollat i alla fack för att sen hitta dom i en öppen innerficka. Det slutade gott iaf : )
Nu ska jag typ gå o sova en kvart eller något.. Så himla trött...
Ciao
Men efter att äntligen ha sett filmen förstår jag nu vad redrum betyder. Jag har sett en annan version av the shining, och hört massa om the shining, men jag har aldrig fattat det där med redrum. (För er som kanske inte har koll på det, så är redrum, murder baklänges, vilket mamman i filmen ser när hon tittar i en spegel...)
Min nya klass verkar vara väldigt bra, alla är schyssta och så. Men imorse när jag var där, kändes det på något sätt som att det inte riktigt var rätt. Som om jag helt enkelt inte hör hemma där. Det kändes bättre senare på dagen. Förhoppningsvis känns allt mer naturligt, imorgon och så när skolan börjar på riktigt.
8.20 matte imorgon :| jippi.... Not.
Efter att hela helgen inte ha vetat var mina hemnycklar är, och en morgon med hysteriskt letande, för att till sist åka hemmifrån och inte komma in i lägenheten sen, så hittade jag mina nycklar i min... handväska. Jag måste vara en av dom få som faktiskt lyckas, jag har t o m hållt på o plockat ur allt ur väskan, kollat i alla fack för att sen hitta dom i en öppen innerficka. Det slutade gott iaf : )
Nu ska jag typ gå o sova en kvart eller något.. Så himla trött...
Ciao
Något nytt
Idag började jag skolan. Jag hade faktiskt samlat på mig ganska mycket mod, och kände mig rätt så självsäker när jag tog bussen och sedan gick mot skolan.
Eftersom jag går i Kungsholmensgymnasium, så går jag med smarta människor. Det är ju inte direkt alltid så att folk som är smarta samtidigt är übersnygga, moderiktiga, självsäkra och att de dessutom har tusentals vänner som är likadana och som också ska börja i samma skola. Till viss del hade jag fel. Alla som började i kungsholmen idag är inte typ perfekta, men det var jättemånga som liksom bryr sig mycket om utseende och sånt. Dessutom kändes det som att alla typ kände andra som skulle gå där, och då menar jag inte att två tjejer kände varann lite här och var. Utan det stod tjejer i hela grupper och alla pratade och kände varann (jag skriver om tjejer eftersom det inte var sååå många killar som var där).
Det är egentligen jättekul för dem. Jag fick bara lite kalla fötter, så att säga, och blev nervös. För att jag börjar i en ny skola och det var inte som att jag började där med någon.
Men när vi fick gå iväg i våra klasser så var det helt plötsligt inte så många som typ var bästisar. Utan det var ganska blandat. Det som var ganska tråkigt var att det bara går fyra killar i min nya klass. Jag tror alltså att vi är 27 tjejer. Iförsej kanske de få killarna uppskattar det, vad vet jag liksom.
Nästan alla (jag pratade inte med alla) verkade vara jättetrevliga. Så jag tror att det kommer bli en bra gymnasietid. Eller okej, jag har ingen som helst aning men hoppas verkligen att det blir skitbra alltihop.
Idag var alltså upprop och en början, men nu är det helg, och jag kan ärligt säga att även om jag hade det bra idag så är det grymt skönt med helg. Jag började klockan 10 och slutade kanske 13.15 eller nåt, och vi hade en lunch där i mitten nånstans... ändå känner jag mig helt slut. Som om jag har jobbat i flera dygn eller nåt. Imorgon känner jag alltså för en välbehövlig sovmorgon, dessutom så vill jag absolut inte gör något mer ansträngande än att ligga på soffan eller sitta framför datorn resten av dagen.
Så till alla er andra som ska börja i en ny skola, grattis till en ny början och lycka till!! Inte för att det behövs, för det kommer gå hur bra som helst.
Ciao
Eftersom jag går i Kungsholmensgymnasium, så går jag med smarta människor. Det är ju inte direkt alltid så att folk som är smarta samtidigt är übersnygga, moderiktiga, självsäkra och att de dessutom har tusentals vänner som är likadana och som också ska börja i samma skola. Till viss del hade jag fel. Alla som började i kungsholmen idag är inte typ perfekta, men det var jättemånga som liksom bryr sig mycket om utseende och sånt. Dessutom kändes det som att alla typ kände andra som skulle gå där, och då menar jag inte att två tjejer kände varann lite här och var. Utan det stod tjejer i hela grupper och alla pratade och kände varann (jag skriver om tjejer eftersom det inte var sååå många killar som var där).
Det är egentligen jättekul för dem. Jag fick bara lite kalla fötter, så att säga, och blev nervös. För att jag börjar i en ny skola och det var inte som att jag började där med någon.
Men när vi fick gå iväg i våra klasser så var det helt plötsligt inte så många som typ var bästisar. Utan det var ganska blandat. Det som var ganska tråkigt var att det bara går fyra killar i min nya klass. Jag tror alltså att vi är 27 tjejer. Iförsej kanske de få killarna uppskattar det, vad vet jag liksom.
Nästan alla (jag pratade inte med alla) verkade vara jättetrevliga. Så jag tror att det kommer bli en bra gymnasietid. Eller okej, jag har ingen som helst aning men hoppas verkligen att det blir skitbra alltihop.
Idag var alltså upprop och en början, men nu är det helg, och jag kan ärligt säga att även om jag hade det bra idag så är det grymt skönt med helg. Jag började klockan 10 och slutade kanske 13.15 eller nåt, och vi hade en lunch där i mitten nånstans... ändå känner jag mig helt slut. Som om jag har jobbat i flera dygn eller nåt. Imorgon känner jag alltså för en välbehövlig sovmorgon, dessutom så vill jag absolut inte gör något mer ansträngande än att ligga på soffan eller sitta framför datorn resten av dagen.
Så till alla er andra som ska börja i en ny skola, grattis till en ny början och lycka till!! Inte för att det behövs, för det kommer gå hur bra som helst.
Ciao
Spöken?
Imorgon börjar jag skolan, första ring. Men jag vill verkligen inte tänka på det för jag blir bara nervös.
Idag har jag konstaterat igen att det spökar hemma hos oss. Självklart kan jag inte veta det helt säkert, men jag tror att det gör det. För det första så har en del saker bara ramlat oförklarligt. Jag menar hur troligt är det att en stolpe som står lutad mot en vägg helt plötsligt ramlar åt det motsatta hållet. Sedan var det en gång som tv:n sattes på "av sig själv ". Dessutom så kan man höra något som låter som att grannarna har radion på i min mammas rum. Det i sig är inte så konstigt, men grejen är att det låter som att det typ kommer från taket eller i grannarna bredvids lägenhet. Men för det första så bor vi högst upp i vårat hus, och för det andra så är det ett trapphus mellan hennes rum och grannarnas lägenhet. Så ljuden kan inte riktigt förklaras. Det kan i alla fall inte komma där ljuden kommer ifrån.
Men det som verkligen fick mig att bli misstänksam var i förrgår när jag gick från mitt rum, och jag är helt säker på att jag lämnade lampan tänd, för att alla andra lampor i lägenheten var släckta och jag vill gärna hitta tillbaka till mitt rum på natten. När jag släckte badrumslampan insåg jag att det var helt mörkt i lägenheten, och att lampan i mitt rum var släckt. Jag tyckte att det var väldigt obehagligt med tanke på att jag var 100 % säker på att jag hade lämnat lampan tänd. Även om jag tyckte att det var misstänksamt, så kan jag ju inte vara helt säker på att jag lämnade lampan tänd, jag kunde lika gärna ha släckt den.
Men i alla fall så brukar min katt alltid sova på min säng när jag går och lägger mig, men den kvällen ville hon verkligen inte vara i mitt rum. Först så sprang hon ifrån mitt rum, och sen när jag tog in henne i mitt rum igen så låg hon på min säng i någon minut innan hon igen sprang därifrån.
Allt detta gör mig nu väldigt misstänksam mot spöken, och huruvida de finns i min lägenhet, kanske t o m i mitt rum. Oavsett om det finns spöken här eller inte, så vad kan jag egentligen göra åt det?
Om det finns spöken här så hoppas jag verkligen att de är vänligt inställda, jag tycker försej att de verkar vara det. Jag har ju aldrig känt att det är obehagligt att vara här, eller varit rädd. Det känns mest som att om det är spöken här så vill de kanske bara ha lite uppmärksamhet eller något sådant.
Jag hoppas att jag sover bra utan konstigheter i natt. Bye Bye <3
Idag har jag konstaterat igen att det spökar hemma hos oss. Självklart kan jag inte veta det helt säkert, men jag tror att det gör det. För det första så har en del saker bara ramlat oförklarligt. Jag menar hur troligt är det att en stolpe som står lutad mot en vägg helt plötsligt ramlar åt det motsatta hållet. Sedan var det en gång som tv:n sattes på "av sig själv ". Dessutom så kan man höra något som låter som att grannarna har radion på i min mammas rum. Det i sig är inte så konstigt, men grejen är att det låter som att det typ kommer från taket eller i grannarna bredvids lägenhet. Men för det första så bor vi högst upp i vårat hus, och för det andra så är det ett trapphus mellan hennes rum och grannarnas lägenhet. Så ljuden kan inte riktigt förklaras. Det kan i alla fall inte komma där ljuden kommer ifrån.
Men det som verkligen fick mig att bli misstänksam var i förrgår när jag gick från mitt rum, och jag är helt säker på att jag lämnade lampan tänd, för att alla andra lampor i lägenheten var släckta och jag vill gärna hitta tillbaka till mitt rum på natten. När jag släckte badrumslampan insåg jag att det var helt mörkt i lägenheten, och att lampan i mitt rum var släckt. Jag tyckte att det var väldigt obehagligt med tanke på att jag var 100 % säker på att jag hade lämnat lampan tänd. Även om jag tyckte att det var misstänksamt, så kan jag ju inte vara helt säker på att jag lämnade lampan tänd, jag kunde lika gärna ha släckt den.
Men i alla fall så brukar min katt alltid sova på min säng när jag går och lägger mig, men den kvällen ville hon verkligen inte vara i mitt rum. Först så sprang hon ifrån mitt rum, och sen när jag tog in henne i mitt rum igen så låg hon på min säng i någon minut innan hon igen sprang därifrån.
Allt detta gör mig nu väldigt misstänksam mot spöken, och huruvida de finns i min lägenhet, kanske t o m i mitt rum. Oavsett om det finns spöken här eller inte, så vad kan jag egentligen göra åt det?
Om det finns spöken här så hoppas jag verkligen att de är vänligt inställda, jag tycker försej att de verkar vara det. Jag har ju aldrig känt att det är obehagligt att vara här, eller varit rädd. Det känns mest som att om det är spöken här så vill de kanske bara ha lite uppmärksamhet eller något sådant.
Jag hoppas att jag sover bra utan konstigheter i natt. Bye Bye <3
Filmer x2 <3
Idag har jag sett två riktigt bra filmer. En har jag redan sett några gånger men den är lika bra varje gång, det är antagligen ingen som har hört talas om den, men den heter "A destiny of her own" (om någon känner för att se den). Som handlar om en kurtisan på typ 1500 - talet, i Venedig. Det är en underbar kärlekshistoria om man som jag älskar sentimentalt tragiska kärlekshistorier, den funkar även för killar, efterson det finns en del nakenscener...
Den tittade jag på i morse samtidigt som jag åt frukost, och det blev fint väder. Efter det gick jag faktiskt och solade... själv. Lite tråkigt men det var ändå skönt och det känns som att jag fick en del färg idag. : D
På eftermiddagen åt jag lunch med en kompis och efter det gick vi på bio. Vi såg "Ciao Bella", den var faktiskt riktigt rolig, och ju mer vi tänkte på den efteråt, desto roligare blev den. Jag höll på och sätta godiset i halsen vid en speciell scen, för att det var så himla bra. Så den kan jag klart rekommendera. Bara så att ni vet, killen som spelar "Massimo"/ "Mustafa" (manliga huvudpersonen) är faktiskt ganska ful, men hon är söt. ; ) 
Jag tittar inte på mtv så himla ofta, men det verkar som att varenda gång jag tittar är det Fergies "nya" video som visas. Milo Ventimiglia (killen som spelar Jess i Gilmore Girls, som alla tjejer typ bara älskar) är också med i videon. Jag kan erkänna att låten blir bättre för varje gång jag hör den, dessutom så tycker jag faktiskt om videon. Även om Fergie inte är någon av mina personliga favoriter, över huvud taget.
Så... Ciao Bella! <3
3 lediga dagar kvar (4 med idag)
Det är verkligen grymt tråkigt just nu. Jag är hemma, och det är världens tråkigaste väder, jag menar det regnar ju inte ens så att man har en anledning till att titta på film och frossa i Ben & Jerrys Cookie dough glass.
Jag hade hoppats på att det skulle vara fint väder så att jag hade hunnit pressa någon dag extra i solen och bli brunare. För även om det är några som har sagt att jag har blivit brun så tror jag ändå att jag kommer se lite blek ut jämfört med resten av den kvinnliga populationen i min ålder. Jag vet att det är en aning patetiskt att mina största problem (de som fyller mina tankar) är huruvida jag är tillräckligt brun eller inte. Men aja det kan jag nog leva med. ; )
Min dag har hittills kretsat kring att någon från com hem skulle fixa vårt antenn uttag, och när han äntligen kom (det är jobbigt att vänta) så var han heeet.
Nu sitter jag ensam igen, men nu tänkte jag gå härifrån, jag orkar inte riktigt skriva mer, så...
Besos y abrazos
Glädje
En sak jag har tänkt på nyligen är att jag tycker om åttiotalet. Jag menar, väldigt många åttiotalsfilmer handlar om människor i alla regnbågens färger, som stöter på något litet fjantigt problem o sen löser sig allt och så blir de så himla lyckliga! Det är så jag vill ha mitt liv. Det är inte bara åttiotalsfilmer jag tycker så mycket om, utan musiken och själva känslan av åttiotalet är som att man tagit en hel burk med lyckopiller. Sen är självklart inte hela åttiotalet bara tramsigt, men det är den delen av åttiotalet som jag tänker hålla fast vid, och den känslan av glädje jag vill föra in i min vardag.
Tidigare i sommar när jag skrev visste jag inte ens om jag skulle gå gymnasiet. Jag kan nu med glädje erkänna att jag kommit in på en skola, och inte vilken skola som helst, utan jag ska gå på kungsholmensgymnasium. Det anses ju vara en väldigt bra skola, och förhoppningsvis stämmer det.
Sen får jag väl se hur det blir. Men jag har en bra känsla. : )
Folk brukar fråga ganska mkt rent generellt. Varför kan inte folk bara inte ta det lite mer lugnt och bara ta livet för vad det är? Och om du inte är nöjd, så gör något åt det. Jag hoppas att jag fortsätter ha en positiv syn på livet.
Så mitt råd till er alla är helt enkelt: Carpe Diem! 'Cause it's so Fucking true!!
Ciao ( med kärlek )
Ps. Glädjen finns bakom nästa vägkrön, så det gäller bara att ta sig dit. Vägen dit är värd det. ; )
Tidigare i sommar när jag skrev visste jag inte ens om jag skulle gå gymnasiet. Jag kan nu med glädje erkänna att jag kommit in på en skola, och inte vilken skola som helst, utan jag ska gå på kungsholmensgymnasium. Det anses ju vara en väldigt bra skola, och förhoppningsvis stämmer det.
Sen får jag väl se hur det blir. Men jag har en bra känsla. : )
Folk brukar fråga ganska mkt rent generellt. Varför kan inte folk bara inte ta det lite mer lugnt och bara ta livet för vad det är? Och om du inte är nöjd, så gör något åt det. Jag hoppas att jag fortsätter ha en positiv syn på livet.
Så mitt råd till er alla är helt enkelt: Carpe Diem! 'Cause it's so Fucking true!!
Ciao ( med kärlek )
Ps. Glädjen finns bakom nästa vägkrön, så det gäller bara att ta sig dit. Vägen dit är värd det. ; )
