If Only


Den här filmen fick mig att gråta. Och just den här låten är väldigt fin, i alla fall om man sett filmen och förstår innebörden. Det var väldigt länge sedan jag grät till en film, vilket jag faktiskt älskar att göra. Filmen är inte världskänd kanske, men den var otroligt fin. Och den passade mig perfekt, för om jag skulle ha gjort hade den fått precis det slutet. Jag tänker inte beordra er att se den, men om ni gör det så kommer ni nog inte att ångra er. För den är tillräckligt bra. Tillräckligt gripande. Och inte riktigt som alla andra filmer.


Förlåt

Vad ska jag göra när det känns som att jag håller på att gå under?

Om jag inte vågar säga något till någon.

När mina tankar går längre än dem någonsin gjort förr.

För att jag helt enkelt inte orkar med någonting mer

...and I quote...

"How happy is the blameless Vestal's lot! The world forgetting, by the world forgot. Eternal sunshine of the spotless mind! Each pray'r accepted, and each wish resign'd." - Alexander Pope

Eternal Sunshine of the Spotless Mind



Den här låten får mig att vilja rulla ihop och gömma mig någonstans. Bara ligga och ruttna bort i tusentals år. Samtidigt som jag lyssnar om och om igen på melodin. Den är vacker, sorgsen men samtidigt inger den hopp. Den är allt och ingenting på samma gång. Den passar mig, den är lite allt möjligt på samma gång. Som att den innehåller massa olika känslor samtidigt, precis som jag.

Melodin gör mig glad men ändå nedstämd.

Jag inser att jag måste göra något med min dag, med resten av mitt liv. Att jag inte bara kan sitta här och falla ihop. Det är ingen idé att sticka huvudet i sanden och gömma sig från allt och inget. Det finns dessutom tusen saker som det skulle vara bra om jag gör, ytterligare tusen saker som jag skulle vilja göra. Så det är ju bara att välja en sak och göra det.


Men just nu tror jag att jag ska sitta här ett tag till. Lyssna på låten en extra gång, eller två.

Frihet

Jag har aldrig känt såhär starkt att jag måste ta mig ur den här gropen. Den här gropen mitt liv har blivit till.

Det är inte direkt som att jag är Missnöjd med mitt liv. Utan det är snarare bara så att det känns som att jag är fast. Att någonstans på vägen fastnade jag och nu sitter jag här.

Vad ska jag då göra nu?

Hur ska jag göra för att komma någonstans?

Det jag vill göra är att rensa upp i mitt liv. Slänga bort allt jag inte använder i mitt rum. Allt som inte ger mig någon glädje. Jag vill hitta ett eget hem, flytta till en egen lägenhet. Nu känner jag mig redo, som att det är dags nu. Jag klarar inte riktigt av att åka hem nu för tiden. Det tar emot att gå sista biten hem, och när jag ändå tagit mig hem så känner jag mig inte riktigt som hemma. All energi sugs ur mig. Tiden står stilla. Ingenting händer. Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. När jag sitter här känns det som att jag ska börja klättra på väggarna och mina fingrar kliar konstant. Mitt hem gör att jag aldrig orkar göra någonting, vilket påverkar skolan och allt det sociala.

Jag vill känna friheten.


Amelie

Helgen som var kunde jag för första gången säga att jag älskar mig själv.

Och visst kan ju styrkan bakom orden, tron på mig själv vackla lite. Men då när modet sviker, kan jag alltid ta ett djupt andetag och säga till mig själv sanningen. Sanningen att jag faktiskt älskar mig själv, och det ska jag aldrig ifrågasätta.

Då när jag tar ett djupt andetag, känner jag lugnet. Oron försvinner och jag kan återigen känna mig lycklig.

Det finns ingen som jag, ingen som skratta istället för gråta åt hemskheter på samma sätt som mig. Ingen annan kan skratta pärlande som jag kan. Ingen kan gråta lika hjärtskärande på samma sätt som mig.

Alla kan försöka vara bättre än mig, tusentals kan lyckas. Men Ingen kan vara bättre än mig på att vara Amelie.

Jag kan älska mig själv för att jag Vet att jag har förtjänat det. Som jag har kämpat för saker, för att bli älskad av alla andra. När jag har haft mig själv hela tiden. Det spelar ju ingen roll om alla andra älskar mig, om inte jag kan se varför. Nu syns det klart för mig.

Dessutom är ju den enda som alltid kommer finnas i mitt liv, jag. Så nu ska jag ta hand om mig själv.



Just nu tycker jag det är väldigt behagligt att lyssna på Ane Brun, även om det finns viss depressions varning över hennes stil.

Johnossi

Jag kände att jag kanske skulle skriva något om Johnossis låt summerbreeze, som jag "skrivit" om innan. Något om varför jag hade med den.

Inte för att jag egentligen orkar förklara eller så men... det är min låt. Det är inte min favoritlåt, den är kanske inte så speciell egentligen, men det är min låt.

Oftast när jag börjar lyssna på en riktigt bra låt tänker jag på någon, och för evigt kommer jag sedan förknippa låten med den personen. När jag började lyssna på summerbreeze bestämde jag mig för att bara tänka på mig. Att det skulle bli min låt. Vilket det har blivit.

När jag sedan lyssnade ordentligt på texten insåg jag hur passande den faktiskt var. för den sista versen är verkligen Jag.

De Sju Dödssynderna

Synderna och dess färger, och tydligen de djur som de representeras av...

* Högmod = violett och häst eller påfågel
* Girighet = gul och groda, varg eller räv
* Vällust = blå och ko, tjur, tupp eller get
* Avund = grön och hund eller get
* Frosseri = orange och gris
* Vrede = röd och björn eller varg
* Lättja = ljusblå och get eller åsna

Jag gör mig nog skyldig för alla dödssynder, men jag tror nog att avund är min största synd. Avundsjukan följer mig överallt och den kommer alltid plötsligt, och det är nog bland de starkaste känslorna jag får.

Det känns så hemskt, men det är ju sanningen. Jag blir avundsjuk på allt och alla. Och jag nöjer mig inte om jag har en sak, jag vill ha allt. Jag vill ha allt här i världen, och jag blir avunsjuk om någon har något som jag inte har.

Oftast känner jag inte avund så starkt egentligen, och oftast går det över på några sekunder. Men känslan av avund finns ändå där. Och den är lika riktig som alla andra känslor. Det är min dödssynd.

Summerbreeze



Once a failure, always a retard
go through the books just dream
I went to school with an offer for my teacher
he thought, please don´t look down on me
But I will, oh oh oh oh

Well I don´t care about your modern decoration
in your home so why should you care about mine
I´ve had enough of this comfort conversation
in my mind you´re all retards anyhow

Cause if you think love will come towards you
like a warm summerbreeze
you got your head among the clouds
and you will never be free
you´ll spend
many nights alone
i know

If you don´t feel the way I do it don´t matter
cause, I´ll never know how you feel
but if you do then sure I´d be flattered
in my mind it´s all different anyhow

I think love will come towards me
like a warm summerbreeze
I got my head among the clouds
and I will never be free
I´ll spend
many nights alone
I know
I know
Cause I have and I will.

-


Kärlek

Jag kan träffa killar som tycker att jag ser bra ut, och visst jag blir väl smickrad, men samtidigt blir jag förolämpad också. För jag uppskattar mer om någon tycker om Mig. Amelie liksom.

Det är ganska orelevant hur mitt skal ser ut. Jag försöker se bra ut för min egen skull, inte för någon annan.

Jag vill hellre vara smart, intressant sådana saker som jag helt enkelt värdesätter mer.

Visst jag bryr mig ju om hur jag ser ut. Så himla ytlig är jag. Det är så sorgligt. Fruktansvärt patetiskt. Och jag söker bekräftelse, vill att någon ska tycka om mig också.

För jag vill så gärna bli älskad.  Vill så gärna tro att jag är värd det, att jag har förtjänat att bli älskad.

Det är vad jag vill tro, även om jag på samma gång egentligen bara vill bli uppskattad för mitt inre. För min personlighet.

Om någon tycker att jag är smart blir jag väldigt glad, även om jag inte alltid tror på det. Så går komplimangen till mitt självförtroende. Och för ett tag känner jag mig mer värd.

Jag måste hitta kärlek 2009. Det låter säkert desperat, men samtidigt så behöver jag det. Jag behöver kärlek, känna mig älskad. Och jag behöver visa kärlek.

Det känns sorgset.

Men det är sanningen.

Jag behöver bli rörd. Bara att någon håller mig hårt för att denne tycker så mycket om mig. Jag är bra på att trycka folk ifrån mig. Fast jag vet att kärleken är just det jag behöver.

Någonting ovillkorligt.

2009

Inför nyår försökte jag komma på vad jag vill göra med mitt nya år...

Jag ville göra mer, saker som förändrar. Jag ville göra misstag. Jag ville säga allt jag vill säga och tycker.

Det känns som att jag redan har lyckats ganska bra med det. För det är nog en del saker som jag redan har hunnit med som jag aldrig hade varit med om innan.

RSS 2.0