Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Den här låten får mig att vilja rulla ihop och gömma mig någonstans. Bara ligga och ruttna bort i tusentals år. Samtidigt som jag lyssnar om och om igen på melodin. Den är vacker, sorgsen men samtidigt inger den hopp. Den är allt och ingenting på samma gång. Den passar mig, den är lite allt möjligt på samma gång. Som att den innehåller massa olika känslor samtidigt, precis som jag.
Melodin gör mig glad men ändå nedstämd.
Jag inser att jag måste göra något med min dag, med resten av mitt liv. Att jag inte bara kan sitta här och falla ihop. Det är ingen idé att sticka huvudet i sanden och gömma sig från allt och inget. Det finns dessutom tusen saker som det skulle vara bra om jag gör, ytterligare tusen saker som jag skulle vilja göra. Så det är ju bara att välja en sak och göra det.
Men just nu tror jag att jag ska sitta här ett tag till. Lyssna på låten en extra gång, eller två.
Kommentarer
Trackback
