Ar i Indien, har inga prickar Sorry...
Daniel satt och tittade ut, han undvek att se i henne i ogonen. Han visste att han hade svikit henne. Det fanns en enorm logn mellan dem och hon visste inte nagot. Han var val medveten om att han var tvungen att beratta det.
Han satt med kaffekoppen i handerna. Handerna slots hart kring koppen, for att det inte skulle skaka.
Hon sa inget, men han horde hur hon andades, den varma luften som spreds i rummet. Med en snabb rorelse snurrade Daniel runt, tog ett djupt andetag och sa det, utan att tanka.
Hennes ogon fylldes forst med tarar. Sedan borjade hon skratta hysteriskt i ett gladjelost skratt som ekade i rummet.
Han bara tittade pa henne med milda men sorgsna ogon.
Hon tystnade, vande sig om och satte sig sedan forsiktigt ned med ryggen mot koksluckorna. Tittade rakt fram och vande sig sedan mot Daniel och sa "Det ar sant, eller hur?" log ett ledset leende medan tararna rullade ner for kinderna.
Han satt med kaffekoppen i handerna. Handerna slots hart kring koppen, for att det inte skulle skaka.
Hon sa inget, men han horde hur hon andades, den varma luften som spreds i rummet. Med en snabb rorelse snurrade Daniel runt, tog ett djupt andetag och sa det, utan att tanka.
Hennes ogon fylldes forst med tarar. Sedan borjade hon skratta hysteriskt i ett gladjelost skratt som ekade i rummet.
Han bara tittade pa henne med milda men sorgsna ogon.
Hon tystnade, vande sig om och satte sig sedan forsiktigt ned med ryggen mot koksluckorna. Tittade rakt fram och vande sig sedan mot Daniel och sa "Det ar sant, eller hur?" log ett ledset leende medan tararna rullade ner for kinderna.
Bottennapp
Varmvattnet bubblar frenetiskt i köksfönstret och Daniel som sitter på det lilla bordet framför fönstret sliter åt sig kannan och häller upp det ångande vattnet i en stor kopp. Han blandar ut sitt kaffe, samtidigt som han har munnen full med kakor. Han kände sig alltid som hemma och hade inga som helst problem med att stöka till i mitt hem. Samtidigt som han tittar på mig svänger han med kannan som att fråga mig om jag också vill ha kaffe. Jag står fortfarande med mitt hår i ena handen och skakar på huvudet, luktar lite mer på mitt hår, och mår lite illa.
Jag kommer på att hela poängen med gårdagen var att Daniel äntligen skulle träffa en kille som var typ Mannen, med stort M. Inte för mitt liv kan jag komma ihåg om jag träffade Mannen, jag kommer inte ihåg så mycket överhuvudtaget.
Daniel hade tagit oss till något litet hak i en annan del av staden, som spelade urdålig musik på högsta volym. Inne på toaletten var det lysrör som spred sitt hysteriska sken, och äckligare ljus kan man ju försöka hitta.
När jag kommit tillbaka från toaletten stod två drinkar på bardisken, en till mig och en till Daniel, Mannen och hans kompis var lite sena. Redan innan vi kom till det sunkiga haket hade vi delat på en flaska rött vin, och efter det blir alla minnen suddiga. Någon kille som satt bredvid mig som bjöd på en drink, log ett sliskigt leende och pratade på ett annat språk. Det hade stört mig något otroligt att han vägrade prata så att jag förstod, så jag hade säkert en konversation med honom i kanske en halvtimme trots att ingen av oss fattade något den andra sade. När jag tillslut gav upp mina försök att fatta killen, vände jag mig om för att berätta för Daniel vilket freak det satt bredvid mig. På andra sidan var det bara luft, och jag ramlade ner från den höga stolen för att leta upp Daniel. Någonstans där försvann minnet.
Det enda jag minns efter det var att Daniel presenterade mig för världens bottennapp, samma som hamnade i min säng av någon outgrundlig anledning.
Kaksmulorna bredde ut sig över hela golvet, bordet, fönsterbrädet och hela Daniels ansikte, han hade sina stora kängor på min fina köksstol och trots att han egentligen såg himla rolig ut kunde jag bara titta på honom med ett svagt leende. För att även om han kunde vara jobbig, så fanns han alltid där och nu tittade han så intensivt ut genom fönsterrutan så jag kunde bara le och tänka på hur mycket jag faktiskt älskade honom, han var min bästa vän, min klippa och allt annat fjantigt och klichéaktigt.
Jag kommer på att hela poängen med gårdagen var att Daniel äntligen skulle träffa en kille som var typ Mannen, med stort M. Inte för mitt liv kan jag komma ihåg om jag träffade Mannen, jag kommer inte ihåg så mycket överhuvudtaget.
Daniel hade tagit oss till något litet hak i en annan del av staden, som spelade urdålig musik på högsta volym. Inne på toaletten var det lysrör som spred sitt hysteriska sken, och äckligare ljus kan man ju försöka hitta.
När jag kommit tillbaka från toaletten stod två drinkar på bardisken, en till mig och en till Daniel, Mannen och hans kompis var lite sena. Redan innan vi kom till det sunkiga haket hade vi delat på en flaska rött vin, och efter det blir alla minnen suddiga. Någon kille som satt bredvid mig som bjöd på en drink, log ett sliskigt leende och pratade på ett annat språk. Det hade stört mig något otroligt att han vägrade prata så att jag förstod, så jag hade säkert en konversation med honom i kanske en halvtimme trots att ingen av oss fattade något den andra sade. När jag tillslut gav upp mina försök att fatta killen, vände jag mig om för att berätta för Daniel vilket freak det satt bredvid mig. På andra sidan var det bara luft, och jag ramlade ner från den höga stolen för att leta upp Daniel. Någonstans där försvann minnet.
Det enda jag minns efter det var att Daniel presenterade mig för världens bottennapp, samma som hamnade i min säng av någon outgrundlig anledning.
Kaksmulorna bredde ut sig över hela golvet, bordet, fönsterbrädet och hela Daniels ansikte, han hade sina stora kängor på min fina köksstol och trots att han egentligen såg himla rolig ut kunde jag bara titta på honom med ett svagt leende. För att även om han kunde vara jobbig, så fanns han alltid där och nu tittade han så intensivt ut genom fönsterrutan så jag kunde bara le och tänka på hur mycket jag faktiskt älskade honom, han var min bästa vän, min klippa och allt annat fjantigt och klichéaktigt.
Borta bra men Hemma bäst
I övermorgon åker jag bort. I två veckor ska jag få vara i Indien, vilket ju är helt fantastiskt. Men ändå sitter jag här och är nervös.
Det finns tusen anledningar för mig att vilja stanna hemma, alla så otroligt fåniga. För hur många gånger får man en chans att åka till ett land som Indien?
Jag är lite nervös för att senaste gången jag åkte iväg till ett annat land, blev det inte särskilt bra.
Dessutom kommer jag sakna alla mina vänner så otroligt mycket. Jag kanske blir utråkad, fast å andra sidan så har jag ingen aning.
Sverige, ett land som jag tycker är ofantligt tråkigt, samtidigt som jag älskar det så mycket så att jag kan dö. Jag kommer sakna det nu i två veckor, eller åtminstone skulle jag säkert kunna hoppa ut ur flygplanet och slänga mig på marken för att visa hur mycket jag har saknat det när jag kommer hem.
Det finns tusen anledningar för mig att vilja stanna hemma, alla så otroligt fåniga. För hur många gånger får man en chans att åka till ett land som Indien?
Jag är lite nervös för att senaste gången jag åkte iväg till ett annat land, blev det inte särskilt bra.
Dessutom kommer jag sakna alla mina vänner så otroligt mycket. Jag kanske blir utråkad, fast å andra sidan så har jag ingen aning.
Sverige, ett land som jag tycker är ofantligt tråkigt, samtidigt som jag älskar det så mycket så att jag kan dö. Jag kommer sakna det nu i två veckor, eller åtminstone skulle jag säkert kunna hoppa ut ur flygplanet och slänga mig på marken för att visa hur mycket jag har saknat det när jag kommer hem.
En gång för länge sedan
Jag känner en kille som alltid fått vara en syndabock. Det gör mig ledsen att han alltid fick skäll för allt, trots att det ofta inte var hans eget fel. Han var kanske väldigt bråkig, men när man var ensam med honom var han hur snäll som helst.
En gång skulle vi vara ute och leka, jag klättrade på en slags klätterställning, jag ramlade och tappade andan. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde inte göra något. Jag satt och ansträngde mig otroligt för att försöka andas. Men på vad som känns som några sekunder lyckades han hämta en vuxen som hjälpte mig.
Jag undrar om han någonsin fått veta hur viktig han är, vilka bra saker han gör, och inte bara som exemplet ovan, utan för att han egentligen är en väldigt bra person.
En gång skulle vi vara ute och leka, jag klättrade på en slags klätterställning, jag ramlade och tappade andan. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde inte göra något. Jag satt och ansträngde mig otroligt för att försöka andas. Men på vad som känns som några sekunder lyckades han hämta en vuxen som hjälpte mig.
Jag undrar om han någonsin fått veta hur viktig han är, vilka bra saker han gör, och inte bara som exemplet ovan, utan för att han egentligen är en väldigt bra person.
Fader tid
Alla visa män har alltid sagt det, något alla redan vet om, den största klichén att säga.
Men... tiden går så fasligt snabbt. Om mindre än två veckor är jag i Indien, och om lite mer än en månad är det jul. Tiden går så snabbt, nyss var det ju sommar, eller snarare nyss tänkte jag att hmm... det regnar idag, men imorgon blir det nog sol igen. Solen försvann dock typ för evigt, kylan kom, löven föll, mörkret sänker sig.
Tiden går ju så snabbt. En sån kliché att säga, men ack så sant!
Men... tiden går så fasligt snabbt. Om mindre än två veckor är jag i Indien, och om lite mer än en månad är det jul. Tiden går så snabbt, nyss var det ju sommar, eller snarare nyss tänkte jag att hmm... det regnar idag, men imorgon blir det nog sol igen. Solen försvann dock typ för evigt, kylan kom, löven föll, mörkret sänker sig.
Tiden går ju så snabbt. En sån kliché att säga, men ack så sant!
Fiskardo
Pappa
Du väntar på respekt.
Jag väntar på förlåt.
Du var inte med mig när jag tog mina första steg. Du var inte med mig när jag skrattade för första gången. Du såg inte när jag hade min första dansuppvisning.
Det var därför jag satt på bussen och berättade för alla som ville lyssna om vilken pappa jag hade, allt han hade byggt (vilket var allt jag såg). Jag fick hitta på, du var ju aldrig där. Jag visste inte vem du var, så jag fick låtsas att jag visste.
Det är kanske därför jag har bra fantasi. Så du gav mig något, du gav mig en chans att utveckla min fantasi. Eller jag kanske hade haft bra fantasi ändå, men det kan ingen veta.
Om du bara säger förlåt. Jag skulle förlåta dig, för allt. Då skulle jag kanske kunna respektera dig, för att du åtminstone är man nog att säga förlåt.
Om du bara kunde säga förlåt.
Jag väntar på förlåt.
Du var inte med mig när jag tog mina första steg. Du var inte med mig när jag skrattade för första gången. Du såg inte när jag hade min första dansuppvisning.
Det var därför jag satt på bussen och berättade för alla som ville lyssna om vilken pappa jag hade, allt han hade byggt (vilket var allt jag såg). Jag fick hitta på, du var ju aldrig där. Jag visste inte vem du var, så jag fick låtsas att jag visste.
Det är kanske därför jag har bra fantasi. Så du gav mig något, du gav mig en chans att utveckla min fantasi. Eller jag kanske hade haft bra fantasi ändå, men det kan ingen veta.
Om du bara säger förlåt. Jag skulle förlåta dig, för allt. Då skulle jag kanske kunna respektera dig, för att du åtminstone är man nog att säga förlåt.
Om du bara kunde säga förlåt.
Fars dag
suger...
Lycka är gratis
Om det finns något jag verkligen inte uppskattar så är det människor vars liv styrs av pengar.
Personer som inte kan göra tusentals saker för att "de ju inte har några pengar".
Anledningen till att jag inte tycker om dessa kvalitéer hos människor är att det är så begränsande.
Det är så fruktansvärt trångsynt och bara en dålig ursäkt för att man inte vågar göra vissa saker.
Alla saker som är viktigast här i livet, alla saker som gör folk lyckliga har sällan något med pengar att göra.
För man kan inte sätta ett pris på vänskap, kärlek eller bara något så simpelt som att skratta.
Personer som inte kan göra tusentals saker för att "de ju inte har några pengar".
Anledningen till att jag inte tycker om dessa kvalitéer hos människor är att det är så begränsande.
Det är så fruktansvärt trångsynt och bara en dålig ursäkt för att man inte vågar göra vissa saker.
Alla saker som är viktigast här i livet, alla saker som gör folk lyckliga har sällan något med pengar att göra.
För man kan inte sätta ett pris på vänskap, kärlek eller bara något så simpelt som att skratta.
Så billigt
Känslan av att jag borde kliva upp får mig att vakna till, samtidigt som ögonen säger något helt annat. Hans kyssar i min nacke, får min kropp att stelna. Jag vill inte att han ska göra så, det är inte Pete. Trots desperata försök att komma på främlingens namn inser jag bara att jag är totalt värdelös och äckligt billig. Hans händer mot min kropp, jag försöker diskret få bort dem men han fattar inte. Tillslut har jag samlat tillräckligt med mod för att våga mig upp ur sängen och jag skyndar in till badrummet och låser snabbt. Jag går på toaletten samtidigt som jag granskar kvinnan i spegeln. Mascaran och eyelinern har förvånansvärt nog inte smetats ut något särskilt, däremot har pudret för länge sen försvunnit och huden ser gammal och sliten ut, med stora påsar under ögonen och en bleknad som hos en död. Jag tvättar händerna med lite för varmt vatten och torkar dem med handduken sedan låter jag händerna röra sig långsamt över ansiktet som om jag kanske med detta skulle lyckas få tillbaka hudens vanliga lyster. Jag tar ett djupt andetag innan jag låser upp dörren, och ytterligare ett andetag innan handen trycker ner handtaget och dörren öppnar sig.
Mobilen ligger fortfarande i handväskan, med tre missade samtal och två sms, det ena smset var från Pete, resten var från Daniel. Glömde visst att jag skulle ringa honom.
Väl inne i badrummet igen, nu utrustad med mobilen där Daniels nummer lyser på den lilla skärmen. Ett knapptryck och toner kommer fram, efter tre toner hörs Daniels raspiga röst. Jag berättar om mannen som han raggat upp åt mig nu låg i min säng, om hur den okände är så totalt oönskad i mitt hem. Tillslut lovar Daniel att vara här inom fem, max tio, minuter. När vi väl har lagt på blir det så fruktansvärt tyst igen, sådär så att man hör folk andas, känner sin egen puls.
Efter sju ödesdigra minuter skriker äntligen min ringklocka, med snabba steg och ett snabbt vridande i låset flyger dörren upp, där min evige räddare i nöden står. Daniel går rakt förbi mig, och går direkt till den okände mannen i sängen, skakar om honom ordentligt och slänger hans jacka på sängen och säger att det är dags för honom att gå hem. Nu.
Ytterligare några hemska minuter till och främlingen är ute ur mitt hem och liv. Daniel kommer nu fram och ger mig en kram och håller mig hårt. Samtidigt som han håller om mig säger han att mitt hår luktar äckligt, som den där vidriga personen som ockuperat halva min säng. Samtidigt är Daniel väl medveten om att det var han som hade gått över till mannens bord, och presenterade mig i hopp om att jag skulle glömma Pete. Han släpper taget om mig och går till skafferiet för att leta efter kakor, samtidigt som jag försöker lukta på mitt hår. Mitt hår luktar billigt, så passande.
Mobilen ligger fortfarande i handväskan, med tre missade samtal och två sms, det ena smset var från Pete, resten var från Daniel. Glömde visst att jag skulle ringa honom.
Väl inne i badrummet igen, nu utrustad med mobilen där Daniels nummer lyser på den lilla skärmen. Ett knapptryck och toner kommer fram, efter tre toner hörs Daniels raspiga röst. Jag berättar om mannen som han raggat upp åt mig nu låg i min säng, om hur den okände är så totalt oönskad i mitt hem. Tillslut lovar Daniel att vara här inom fem, max tio, minuter. När vi väl har lagt på blir det så fruktansvärt tyst igen, sådär så att man hör folk andas, känner sin egen puls.
Efter sju ödesdigra minuter skriker äntligen min ringklocka, med snabba steg och ett snabbt vridande i låset flyger dörren upp, där min evige räddare i nöden står. Daniel går rakt förbi mig, och går direkt till den okände mannen i sängen, skakar om honom ordentligt och slänger hans jacka på sängen och säger att det är dags för honom att gå hem. Nu.
Ytterligare några hemska minuter till och främlingen är ute ur mitt hem och liv. Daniel kommer nu fram och ger mig en kram och håller mig hårt. Samtidigt som han håller om mig säger han att mitt hår luktar äckligt, som den där vidriga personen som ockuperat halva min säng. Samtidigt är Daniel väl medveten om att det var han som hade gått över till mannens bord, och presenterade mig i hopp om att jag skulle glömma Pete. Han släpper taget om mig och går till skafferiet för att leta efter kakor, samtidigt som jag försöker lukta på mitt hår. Mitt hår luktar billigt, så passande.
