Så billigt

Känslan av att jag borde kliva upp får mig att vakna till, samtidigt som ögonen säger något helt annat. Hans kyssar i min nacke, får min kropp att stelna. Jag vill inte att han ska göra så, det är inte Pete. Trots desperata försök att komma på främlingens namn inser jag bara att jag är totalt värdelös och äckligt billig. Hans händer mot min kropp, jag försöker diskret få bort dem men han fattar inte. Tillslut har jag samlat tillräckligt med mod för att våga mig upp ur sängen och jag skyndar in till badrummet och låser snabbt. Jag går på toaletten samtidigt som jag granskar kvinnan i spegeln. Mascaran och eyelinern har förvånansvärt nog inte smetats ut något särskilt, däremot har pudret för länge sen försvunnit och huden ser gammal och sliten ut, med stora påsar under ögonen och en bleknad som hos en död. Jag tvättar händerna med lite för varmt vatten och torkar dem med handduken sedan låter jag händerna röra sig långsamt över ansiktet som om jag kanske med detta skulle lyckas få tillbaka hudens vanliga lyster. Jag tar ett djupt andetag innan jag låser upp dörren, och ytterligare ett andetag innan handen trycker ner handtaget och dörren öppnar sig.

Mobilen ligger fortfarande i handväskan, med tre missade samtal och två sms, det ena smset var från Pete, resten var från Daniel. Glömde visst att jag skulle ringa honom.

Väl inne i badrummet igen, nu utrustad med mobilen där Daniels nummer lyser på den lilla skärmen. Ett knapptryck och toner kommer fram, efter tre toner hörs Daniels raspiga röst. Jag berättar om mannen som han raggat upp åt mig nu låg i min säng, om hur den okände är så totalt oönskad i mitt hem. Tillslut lovar Daniel att vara här inom fem, max tio, minuter. När vi väl har lagt på blir det så fruktansvärt tyst igen, sådär så att man hör folk andas, känner sin egen puls.

Efter sju ödesdigra minuter skriker äntligen min ringklocka, med snabba steg och ett snabbt vridande i låset flyger dörren upp, där min evige räddare i nöden står. Daniel går rakt förbi mig, och går direkt till den okände mannen i sängen, skakar om honom ordentligt och slänger hans jacka på sängen och säger att det är dags för honom att gå hem. Nu.

Ytterligare några hemska minuter till och främlingen är ute ur mitt hem och liv. Daniel kommer nu fram och ger mig en kram och håller mig hårt. Samtidigt som han håller om mig säger han att mitt hår luktar äckligt, som den där vidriga personen som ockuperat halva min säng. Samtidigt är Daniel väl medveten om att det var han som hade gått över till mannens bord, och presenterade mig i hopp om att jag skulle glömma Pete. Han släpper taget om mig och går till skafferiet för att leta efter kakor, samtidigt som jag försöker lukta på mitt hår. Mitt hår luktar billigt, så passande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0