Ar i Indien, har inga prickar Sorry...

Daniel satt och tittade ut, han undvek att se i henne i ogonen. Han visste att han hade svikit henne. Det fanns en enorm logn mellan dem och hon visste inte nagot. Han var val medveten om att han var tvungen att beratta det.

Han satt med kaffekoppen i handerna. Handerna slots hart kring koppen, for att det inte skulle skaka.

Hon sa inget, men han horde hur hon andades, den varma luften som spreds i rummet. Med en snabb rorelse snurrade Daniel runt, tog ett djupt andetag och sa det, utan att tanka.

Hennes ogon fylldes forst med tarar. Sedan borjade hon skratta hysteriskt i ett gladjelost skratt som ekade i rummet.

Han bara tittade pa henne med milda men sorgsna ogon.

Hon tystnade, vande sig om och satte sig sedan forsiktigt ned med ryggen mot koksluckorna. Tittade rakt fram och vande sig sedan mot Daniel och sa "Det ar sant, eller hur?" log ett ledset leende medan tararna rullade ner for kinderna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0