Besvikelse
Hur ofta vill vi inte ha saker? Verkligen kämpar för att få det, hoppats, och t o m, trott att vi ska få det. Bara för att allt ska rinna ut i sanden. Ibland är det för att den som skulle ha gett oss det vi så innerligt längtar efter, inte inser hur viktigt det är, glömmer bort det. Så är det plötsligt försent. "Oj, var det så viktigt? Förlåt, jag ska gottgöra det."
Det de inte förstår är att det är en "two-way-street". I min värld, är det för sent för dem också. Jag gör det inte för att vara elak, men om någon gör mig besviken drar jag mig undan. Jag vill inte ens att de ska ha en chans att komma mig tillräckligt nära. Allt förtroende försvinner. Känslan av att det var jag som gjorde fel, det var jag som hoppades och därför får jag skylla mig själv, gör mig kanske bitter och cynisk. Men det är min syn på denna värld, min sanning.
Jag kan älska allt och alla, men jag dömer för snabbt. Jag kan respektera allas val, men ibland förlorar vissa min respekt. Det är så fånigt. Alla val vi gör, gör vi av en orsak. Jag har också gjort mina val, jag är inte alltid stolt över dem, men jag är stolt över den jag är, oftast. 
hej jag heter amelie och väljer att inte berätta för min finaste vän i hela världen, beda, att jag har skaffat en blogg. TRÅKIG DU ÄR!
Min kära lilla Beda, det var inte som att jag valde bort att berätta. Det var bara som att jag inte vågade, var rädd att någon skulle tycka det jag skrev var dåligt.
Dessutom skriver jag mest för mig själv.
Men när först Louise fick reda på min blogg o så, så tyckte jag att det var lika bra att säga att jag hade en.
jo, att skriva en blogg på det sättet du gör är att lämna ut sig själv en smula. men vafan, du inspirerar mig så mycket! jag vill också ha en egen blogg igen där jag kan skryta om allt jag gör och skriva av mig om hur roliga eller tråkiga dagarna är....
