Lördag
Det finns vissa filmer som jag tycker att alla borde se, åtminstone en gång, och just ikväll har jag faktiskt kollat lite på två av dem, Pianisten och Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Framförallt Eternal... för den är verkligen underbart bra. Det är en ganska svår, komplicerad film men manuset, fotot och musiken, allt är så himla bra!
På sistone har jag varit ganska sjuk, jag har typ halsfluss, vilket innebär att mina halsmandlar är groteskt stora, jag ska vila, dricka mkt och äta massa alvedon. Och just det, min röst får mig tydligen att låta som Ulf Lundell...
Idag har jag dock varit i stan, först åkt runt och sett typ allt som finns på Stora Essingen, där jag också åt brunch. Sen shoppade jag inne i stan, bland annat ett par jättesnygga skor!
Trodde att jag skulle kunna skriva jättemycket mer, men orkar tydligen inte det. Och så hjälper ju inte min sega dator till...
På sistone har jag varit ganska sjuk, jag har typ halsfluss, vilket innebär att mina halsmandlar är groteskt stora, jag ska vila, dricka mkt och äta massa alvedon. Och just det, min röst får mig tydligen att låta som Ulf Lundell...
Idag har jag dock varit i stan, först åkt runt och sett typ allt som finns på Stora Essingen, där jag också åt brunch. Sen shoppade jag inne i stan, bland annat ett par jättesnygga skor!
Trodde att jag skulle kunna skriva jättemycket mer, men orkar tydligen inte det. Och så hjälper ju inte min sega dator till...
Alexander Pope
How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resign'd
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resign'd
I dream my days away
Så mycket som händer, och för lite tid eller något för att orka skriva... Ska åka iväg imorgon i alla fall. Måste försöka skriva mer sen när jag kommer hem igen.
Ljuva Sommartider
Det var så otroligt länge sedan jag skrev senast. Och nej jag har inga ursäkter. Jag tänker inte hitta på någonting för er som faktiskt kollat in på bloggen för att se om jag har uppdaterat. Tror dock inte att det är särskilt många.
Jag har velat skriva så himla många gånger, har behövt skriva av mig, men jag antar att livet kom i vägen.
Det här är för övrigt den låten som har fastnat i mig den här helgen, och jag har lyssnat på den säkert hundra gånger om inte mer trots att jag så sent som förra veckan aldrig hört den. Men alla jag ber (ibland får jag be tusen gånger) att lyssna på låten säger antingen att den är väldigt dålig (en finare formulering av ursprungskommentarerna), vissa säger att ja.. de brukar inte lyssna på Kings of Leon och så finns det helt enkelt dem som bara visst låten är väl okej, men inte världens bästa direkt. Det får mig att tvivla på mig själv, är jag helt galen som tycker att den är så bra? Hmm, ja det vore ju inte helt oväntat jag har trots allt lyssnat på låten typ hundra gånger, om och om igen i min ensamhet. Eller så kanske det bara jag som fattat hur fantastisk låten är? Det geniala som döljer sig där någonstans mellan musiken och texten.
Hur som helst så älskar jag låten, och älska är ett starkt ord, jag vet.
Måste ju även säga att gamla låtar som Hotel California också gör en hel del för min inre glädje nuförtiden. Nu i denna tid för glada studentdagar (inte för mig då, somliga har ju ett år kvar...) och skoldagar utan vettiga inslag (eftersom betygen redan är satta).
Om en vecka så sitter jag någonstans i Berlin där jag kommer börja min (och tre av mina vänners) tågluff. Frågan är bara hur den kommer gå...
Okej, nu vet jag inte om jag orkar skriva så mycket mer, men jag ska försöka skriva mer. Eller oftare eller något. Haha. Om inte annat så har jag tänkt skriva dagbok när jag åker iväg i Europa nu i början av sommaren.
TTYN
Jag har velat skriva så himla många gånger, har behövt skriva av mig, men jag antar att livet kom i vägen.
Det här är för övrigt den låten som har fastnat i mig den här helgen, och jag har lyssnat på den säkert hundra gånger om inte mer trots att jag så sent som förra veckan aldrig hört den. Men alla jag ber (ibland får jag be tusen gånger) att lyssna på låten säger antingen att den är väldigt dålig (en finare formulering av ursprungskommentarerna), vissa säger att ja.. de brukar inte lyssna på Kings of Leon och så finns det helt enkelt dem som bara visst låten är väl okej, men inte världens bästa direkt. Det får mig att tvivla på mig själv, är jag helt galen som tycker att den är så bra? Hmm, ja det vore ju inte helt oväntat jag har trots allt lyssnat på låten typ hundra gånger, om och om igen i min ensamhet. Eller så kanske det bara jag som fattat hur fantastisk låten är? Det geniala som döljer sig där någonstans mellan musiken och texten.
Hur som helst så älskar jag låten, och älska är ett starkt ord, jag vet.
Måste ju även säga att gamla låtar som Hotel California också gör en hel del för min inre glädje nuförtiden. Nu i denna tid för glada studentdagar (inte för mig då, somliga har ju ett år kvar...) och skoldagar utan vettiga inslag (eftersom betygen redan är satta).
Om en vecka så sitter jag någonstans i Berlin där jag kommer börja min (och tre av mina vänners) tågluff. Frågan är bara hur den kommer gå...
Okej, nu vet jag inte om jag orkar skriva så mycket mer, men jag ska försöka skriva mer. Eller oftare eller något. Haha. Om inte annat så har jag tänkt skriva dagbok när jag åker iväg i Europa nu i början av sommaren.
TTYN
Darling Nikki
Det går bättre nu. Har börjat plugga lite till skolan, sitter inte riktigt lika mycket vid datorn. Okej det har gått en dag. Och ja, jag har suttit här sedan 21.00 nu. Men ändå!
Hjälp
Jag behöver verkligen hjälp. Eller jag tror det. Men jag vet inte hur man ber om hjälp. Jag ber aldrig om hjälp. För envis, för stolt eller något.
Snälla, jag vill bara veta hur.
Men annars går det över. Känslorna försvinner, och plötsligt är allt över. Och jag behöver inte hjälp längre. Men då blir det ju värre nästa gång istället.
Snälla, jag vill bara veta hur.
Men annars går det över. Känslorna försvinner, och plötsligt är allt över. Och jag behöver inte hjälp längre. Men då blir det ju värre nästa gång istället.
Kärlek så komplicerat
Varje person som är förälskad verkar ha det så komplicerat. Å ena sidan så känns det väldigt skönt att inte vara där själv, men samtidigt, man vill ju inte vara ensam resten av livet heller! Och jag vill tro att det är värt det. Att visst det blir många problem, men samtidigt så många positiva saker också. Självklart är det så, annars skulle det inte vara en sådan stor grej. Men jag ska nog njuta ett tag till av det lätta och bekymmerslösa. Se det som är fördelen med att inte behöva bry sig om någon annan. Att få ta hand om sig själv, älska sig själv. Så sedan när jag träffar någon kommer jag inse hur bra det är också.
Jag inser hur jag låter, brukar vara lite negativ och så egentligen. Lite pessimistisk, men kanske är jag mer optimistisk nu. Det vore allt bra trevligt!
Jag inser hur jag låter, brukar vara lite negativ och så egentligen. Lite pessimistisk, men kanske är jag mer optimistisk nu. Det vore allt bra trevligt!
*****
Jag undrar varför jag inte bara kan plugga... Varför kan jag inte bara ta den lilla tid det tar och bara göra det?! Det är så otroligt frustrerande!
Idag nådde jag en ny punkt. Jag brydde mig inte. Två prov idag, två prov jag inte pluggat till. Historiaprovet gjorde jag i alla fall, och det gick nog okej åtminstone. Men spanskaprovet kunde jag inte göra, istället ska jag få göra det om typ två veckor eller något istället. Borde jag inte nu känna någon slags vändning? Som att "shiit, det var ju inte det här jag ville". Tydligen inte. Istället gick jag omkring som i en bubbla, inåtvänd och försökte hitta något roligare. Jag gick på alla mina lektioner, men jag var inte närvarande.
Kom fram till att jag vill prova att en vecka bara göra det jag känner för. Göra precis det jag vill, när jag vill det! Inte bry mig om något annat liksom. Jag måste, annars går jag under. Annars kan någon lika gärna bara skjuta mig. Här och nu. Snälla.
Idag nådde jag en ny punkt. Jag brydde mig inte. Två prov idag, två prov jag inte pluggat till. Historiaprovet gjorde jag i alla fall, och det gick nog okej åtminstone. Men spanskaprovet kunde jag inte göra, istället ska jag få göra det om typ två veckor eller något istället. Borde jag inte nu känna någon slags vändning? Som att "shiit, det var ju inte det här jag ville". Tydligen inte. Istället gick jag omkring som i en bubbla, inåtvänd och försökte hitta något roligare. Jag gick på alla mina lektioner, men jag var inte närvarande.
Kom fram till att jag vill prova att en vecka bara göra det jag känner för. Göra precis det jag vill, när jag vill det! Inte bry mig om något annat liksom. Jag måste, annars går jag under. Annars kan någon lika gärna bara skjuta mig. Här och nu. Snälla.
Lycka till
- eller så kan jag hälsa hem redan nu. Slänga in handduken.
Förlåt, det har jag redan gjort.
Hejdå studier. Åt helvete med dem.
Så långt bort att jag inte ser dem längre, de har lämnat kartan.
Förlåt, det har jag redan gjort.
Hejdå studier. Åt helvete med dem.
Så långt bort att jag inte ser dem längre, de har lämnat kartan.
Handsome Furs - Evangeline
Dagens i-lands problem
Livet är himla komplicerat ibland. Vad ska man prioritera? Egentligen borde man göra en massa olika saker, men ibland så vill man ju göra något helt annat.
Jag känner att min taktik att bara göra sånt som jag måste göra, och annars göra saker som jag känner för att göra, för tillfället liksom, att den taktiken inte riktigt håller längre. Att nu måste jag banne mig göra lite mer! Anstränga mig lite mer.
Problemet: Jag vill inte plugga mer till skolan, jag orkar inte anstränga mig för att skaffa ett jobb och så vidare...
Egentligen är det ju inte ett problem, för om det känns så jobbigt, så gör det inte då! Men jag vill så klart ha pengar, och bra betyg i skolan...
Allt blir plötsligt pannkaka, och allt suger.
Jag känner att min taktik att bara göra sånt som jag måste göra, och annars göra saker som jag känner för att göra, för tillfället liksom, att den taktiken inte riktigt håller längre. Att nu måste jag banne mig göra lite mer! Anstränga mig lite mer.
Problemet: Jag vill inte plugga mer till skolan, jag orkar inte anstränga mig för att skaffa ett jobb och så vidare...
Egentligen är det ju inte ett problem, för om det känns så jobbigt, så gör det inte då! Men jag vill så klart ha pengar, och bra betyg i skolan...
Allt blir plötsligt pannkaka, och allt suger.
Mitt drömhem
http://www.edwardpartners.se/objectimg.asp?gid=OBJ18503_968128448
http://hemnet.se/beskrivning/hemnet/407630
Så himla fint!
http://hemnet.se/beskrivning/hemnet/407630
Så himla fint!
Life is Life
Låten som gör mig glad just nu
Jag och mina himla drömmar
Jag drömde här om natten typ den bästa drömmen någonsin. Vilket känns väldigt sorgligt, när jag tänker efter och inser att drömmen egentligen bara handlade om att jag träffade en kille och vi blev tillsammans. Grejen är ju bara att han var helt underbar! Och han älskade Mig, för den jag är! Han var så snäll, lugn. Mjuk liksom. Jag saknar honom!
Känns ganska underskattat bara att hålla någon i handen. Att få höra att någon gillar än. Att få en kyss som betyder något. Men det kanske bara är jag. En obotlig romantiker. Det enda som behövs är: Jag vill ha dig, och ingen annan.
Känns ganska underskattat bara att hålla någon i handen. Att få höra att någon gillar än. Att få en kyss som betyder något. Men det kanske bara är jag. En obotlig romantiker. Det enda som behövs är: Jag vill ha dig, och ingen annan.
