Jag och mina himla drömmar

Jag drömde här om natten typ den bästa drömmen någonsin. Vilket känns väldigt sorgligt, när jag tänker efter och inser att drömmen egentligen bara handlade om att jag träffade en kille och vi blev tillsammans. Grejen är ju bara att han var helt underbar! Och han älskade Mig, för den jag är! Han var så snäll, lugn. Mjuk liksom. Jag saknar honom!

Känns ganska underskattat bara att hålla någon i handen. Att få höra att någon gillar än. Att få en kyss som betyder något. Men det kanske bara är jag. En obotlig romantiker. Det enda som behövs är: Jag vill ha dig, och ingen annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0