uglybear

Jag har aldrig tyckt att jag är vacker. Jag vet att jag inte är ful och att jag inte ska klaga på mitt utseende. Det är bara det att jag inte tycker att jag är vacker.

Men när jag gråter skulle jag nästan kunna säga att jag är vacker. Det säger en hel del egentligen. Att jag gråter så ofta att jag lägger märke till det och tycker att det är vackert. Det är inte alls samma sak som när jag ler eller skrattar. Jag tror jag har gråtit oftare än vad jag verkligen har skrattat. Visst jag skrattar, men inte på samma sätt.

Jag har bara hört mig själv skratta ett "pärlande" skratt en gång. Men å andra sidan, så förstod jag då för första gången varför man använder ordet pärlande om skratt.