En tunn linje
Jag kanske är fånig, jag må vara löjlig. Men någonstans går gränsen. Alla har en punkt där det räcker. Någon gång rinner vattnet i glaset över.
Så vart går min gräns?
Min gräns gick inte när jag fick reda på att min far valt att inte berätta att jag finns för sina mostrar eller kusiner.
Det fanns många saker som hade fått mig att acceptera detta val från hans sida.
Men det var bristen av anledning, känsla från min far. Känslan av uppgivenhet, likgiltighet nästan. Där någonstans rann vattnet över. Vatten som inte går att torka upp.
Så vart går min gräns?
Min gräns gick inte när jag fick reda på att min far valt att inte berätta att jag finns för sina mostrar eller kusiner.
Det fanns många saker som hade fått mig att acceptera detta val från hans sida.
Men det var bristen av anledning, känsla från min far. Känslan av uppgivenhet, likgiltighet nästan. Där någonstans rann vattnet över. Vatten som inte går att torka upp.
Kommentarer
Trackback
