Förlorade frågor

Är jag en bra person?
Kan någon se mig som vacker?
Kan någon se mig över huvud taget?

Det är så kallt, jag fryser, men vem ska värma mig? När jag är ensam och rädd, vem ska rädda mig då?

Om jag är glad vem ska då vara glad med mig?

Kan någon älska mig, bara mig alltid? Kan jag älska någon utan rädsla?

Allt är så tomt, vem ska fylla tomrummet?

Vart är min räddare i nöden?

Allt är borta nu, fast ändå är allt kvar. Jag tvingas förändra allt fast samtidigt leva precis som vanligt.

Regnet sköljer bort jordens tårar, fast mina tårar sköljer min själ. Imorgon gryr en ny dag, kanske är det solsken imorgon. Det vore på tiden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0