Filosofi i vardagen
Jag kan älska människor, jag kan förakta dem, jag kan vara rädd för dem, se ner på dem, se upp på dem.
Egentligen så kan jag inte säga något av det. Men jag gör det i alla fall, för det är så svenska språket är, och det är kanske ingen som tänker som jag gör.
Anledningen till att jag inte kan säga så är att det jag egentligen älskar är inte själva personen, egentligen är det bilden jag älskar av personen. Allt det som jag förknippar med personen, det som jag känner när jag ser dem. Det mesta har inte ens något med den riktiga personen att göra, men jag tänker så i alla fall. Ibland är det kanske så att den bild jag har av någon stämmer bra överens med dennes egen självbild, men den stämmer inte till 100 %.
Ska jag bli riktigt djup skulle jag kunna diskutera det faktum att en sak vi ser kanske egentligen inte finns, men det tänker jag inte göra.
Färger kanske är en sådan sak som vi alla ser olika. Lila verkar vara en sådan färg som folk antingen hatar eller, ja kanske inte älskar men i alla fall, gillar.
När det gäller mig, personligen, så tycker jag om lila, jag gillar i princip alla färger.
Jag älskar tavlor, jag har en massa tavlor, som egentligen inte passar med varandra. Men jag är en sådan person så jag tycker att om jag bara väljer saker som jag verkligen älskar, så måste det i slutänden passa ihop. Eftersom vi alla har en egen personlig stil, måste också min stil funka, den är antagligen lite mer annorlunda än andras, men det kan jag definitivt leva med. Sedan kan jag också se en koppling mellan vissa tavlor, något som gör att en tavla kan höra ihop med en annan, så att de blir som en annorlunda, men sammanlänkad kollektion.
Jag är hellre lite utflippad och annorlunda än en tråkig gammal toffel som gör allt som alla andra.
Ciao
Egentligen så kan jag inte säga något av det. Men jag gör det i alla fall, för det är så svenska språket är, och det är kanske ingen som tänker som jag gör.
Anledningen till att jag inte kan säga så är att det jag egentligen älskar är inte själva personen, egentligen är det bilden jag älskar av personen. Allt det som jag förknippar med personen, det som jag känner när jag ser dem. Det mesta har inte ens något med den riktiga personen att göra, men jag tänker så i alla fall. Ibland är det kanske så att den bild jag har av någon stämmer bra överens med dennes egen självbild, men den stämmer inte till 100 %.
Ska jag bli riktigt djup skulle jag kunna diskutera det faktum att en sak vi ser kanske egentligen inte finns, men det tänker jag inte göra.
Färger kanske är en sådan sak som vi alla ser olika. Lila verkar vara en sådan färg som folk antingen hatar eller, ja kanske inte älskar men i alla fall, gillar.
När det gäller mig, personligen, så tycker jag om lila, jag gillar i princip alla färger.
Jag älskar tavlor, jag har en massa tavlor, som egentligen inte passar med varandra. Men jag är en sådan person så jag tycker att om jag bara väljer saker som jag verkligen älskar, så måste det i slutänden passa ihop. Eftersom vi alla har en egen personlig stil, måste också min stil funka, den är antagligen lite mer annorlunda än andras, men det kan jag definitivt leva med. Sedan kan jag också se en koppling mellan vissa tavlor, något som gör att en tavla kan höra ihop med en annan, så att de blir som en annorlunda, men sammanlänkad kollektion.
Jag är hellre lite utflippad och annorlunda än en tråkig gammal toffel som gör allt som alla andra.
Ciao
Kommentarer
Trackback
